Så fort livet kan ändra sig !

Det här inlägget kommer vara så annorlunda mot mina tidigare inlägg. I går förändrades mitt liv på 2 sekunder. Ni som följt min blogg ett tag vet att jag har en vuxen dotter. Hon har haft en jobbig period med ett självdestruktivt beteende som stor alkoholkonsumtion och att hon skurit sig väldigt mycket. Men jag har ändå tyckt att det gått bättre för henne i perioder. Hon försöker streta på med sin skola trots att det är jättejobbigt i bland. I juli flyttade hon till egen lägenhet och vi har piffat och puffat där. Hon har trivts bra med att bo själv men har haft sina perioder ändå. Största problemet med henne är att hon är som en mussla och vägrar prata om hur hon mår. Vilket gör att det inte alltid är så lätt att läsa av henne för hon har en mask gjord av stål som hon gömmer sig bakom tror jag. I söndags var jag hos henne en snabbis och i måndags käkade vi lunch ihop. Jag såg inget annorlunda med henne mer än att hon såg lite trött ut. I går när jag cyklar hem från jobbet får jag ett samtal på mobilen som var väldigt tungt. Min dotter har tillsammans med alkohol stoppat i sig receptbelagd medicin i stor dos och blivit inlagd på intensiven. Kändes som marken försvann under mig. Så jag starka ,pigga och alerta Nilla bröt ihop till ett vrak. När ska det sluta göra ont, när ska jag få se min dotter må bra? Min mamma och två av mina systrar följde med mig till sjukhuset. Maken var hemma med sönerna och tog hand om dom som var lite chockade efter mammas sammanbrott. På sjukhuset där ligger hon min underbara lilla tjej som en liten fågelunge i sängen. Hon är arg och skäms plus att hon mår fruktansvärt dåligt. Vad jag undrar över är varför ringde dom inte från sjukhuset tidigare? Hon kom dit vid 7 tiden på morronen. Hon var i fruktansvärt dåligt skick när hon kom in och blev sövd, hon hade även skurit sig i armen. En granne hade hittat henne, men varför ringde ingen mig? Jag vet att hon är myndig men jag är hennes mamma! Det är min hopplösa, underbara unge! Så i dag kommer det vara väldigt rörigt och hon kommer troligtvis att bli inskriven på behandlingshemmet igen. Tack mamma, Anna och Ellen för att ni var med mig, jag hade aldrig klarat det själv. Till min dotter - Jag älskar dig!