söndag 10 maj 2009

Var in på en annan blogg och såg nåt om ungdomar mm. Som jag tidigare har berättat så har jag en dotter som jag fick när jag var 19 år. Levde ensam med henne till hon var 4 och ett halvt, då träffade jag min nuvarande make. Jag blev ensam under graviditeten, inte så himla roligt eller enkelt. Denna lilla tjej har alltid varit min prinsessa och kommer alltid att vara. I tidiga tonåren hamnade hon lite tokigt med nya vänner och en lite tuff pojkvän. Jag kan inte skylla på att det berodde på varken det ena eller det andra. Men det fanns olika bidragande orsaker. Jag och min man såg inte signalerna i tid, ingen annan heller riktigt. Men så en dag brakade helvetet löst. Vi kämpade på själva först med hjälp av familj mm men till slut ringde jag till socialtjänsten och sa - ni måste hjälpa oss och det är nu!!
Vi har fått himla bra hjälp. Tyvärr är det bara dom dåliga sakerna om ungdomar och soc man läser i tidningen. Men det sker så mycket mer än det. Efter att haft en alkohol förgiftad dotter 3 ggr , tog vi tillsammans beslutet att hon behövde komma bort. Vi fick ett behandlingshem ca 3 mil från där vi bor. Under utredningen gick det ganska bra men när det blev behandlingsdel gick allt snett. Polishämtning och rymningarna avlöste varandra, Jag var så rädd att jag bara låg och spydde på hallgolvet vid flera tillfällen. Till slut fick socialsekreteraren nog och omplacerade min dotter, det ska hon ha ett oändligt tack för. På det nya stället som hon nu bott nästan ett år på har det kännts så otroligt bra. Personalen är så bra, du har som förälder full insyn inget hymlande eller liknande. Jag börjar få tillbaka min dotter. Att allt det här skulle hända oss hade jag aldrig kunnat haft en aning om ens inte i min vildaste fantasi. Så det jag vill säga är ta hand om era ungdomar, ser ni någon i närheten som faller ur berätta för föräldrarna. Jag hade velat att nån berättat för mig. Till alla er som stöttat oss- Tack ni är underbara, socialtjänst, polis, vänner, arbetskamrater och alla andra. Döm inte ungdomarna hjälp dom ! Till min dotter -Jag älskar dig!

3 kommentarer:

Hannis sa...

Fan,vad bra att du skriver om det!!
Visst är det så att ungdomarna/barnen inte ska dömas!
I bland går det snett oavsett bakgrund men om folk törs säga till så går det ju att göra något.

Så skönt att det nu går bra för din dotter!

Kram till dig//Hannis

Lantligt i stan sa...

Så gripande du berättar om din dotter och er situation! Skönt att allt börjar ordna sig för er. Vår äldsta dotter är 14 år, extra koll håller jag på henne. Lyckligtvis är det mest hästar som gäller ännu. Den genomsnittliga alkoholdebutåldern är enligt BRÅ sommarlovet mellan 7:an och 8:an, börjar oroa mig redan nu.
Kram Anki

Sjabbig men chic sa...

Ja, jag förstår att du låg och spydde på hallgolvet. Jag hade blivit tokig av oro och rädsla. Vilken ångest. Det är skönt att se att det går att få hjälp någon gång för som du säger så hör man bara om när man inte får det. Jag är så glad för er skull att det är bättre nu och att det börjar fixa sig. Krama mycket på dottern och dig själv du.

Här får du en kram från mig
Lisa

Hej !
Kul att du kikat in hos mig! Här kommer det hända mycket de närmaste månaderna och jag hoppas kunna bjuda på både skratt och trevliga bilder.



Bloggarkiv

Gamla vykort

Gamla vykort